Johanna Carlsson

Eva Örberg

Kristin Olofsson

Valentina

”Att jobba som fotograf och fota analogt klickar inte riktigt länge”. Sedan antiken har vetenskapsmän känt till fenomenet camera obscura, prototypen till dagens kamera, och i nästan 200 år har människor känt till konsten att fotografera vår omgivning, men det var inte förrän mindre än 20 år sedan som fotokameran fanns i var mans hand; år 1990 kom den första kommersiella digitalkameran.
Källorna är många; Flickr, Fotosidan, Google Images, Bilddagboken, samt ett otal fotobloggar. Med endast några knapptryckningar kan du idag skaffa en bild på vad som helst, när som helst. Internet har absolut ett finger med i spelet men utan vår allra käraste Digitalkamera skulle vi idag inte kunna nå ut med sådana kvantiteter av fotografier som idag finns tillgängliga. Den nya kameratekniken är lättillgänglig, kreativ och spännande, det menar några unga fotografer som vi på konstredaktionen har intervjuat. Men vad hände med det analoga fotot? Är det förlegat? Och varför ser vi då allt fler hippa SOFO-bor med en analog kamera dinglande längs sidan i sommarsolen vid Nytorget?

”Det analoga fotot ger en lite gammal och mer genuin känsla för mig”, säger Eva Örberg. Eva fotograferar endast analogt och skulle i nuläget inte kunna tänka sig något annat. ”Att det är en process att fotografera analogt och att det tar lite tid gör själva arbetet mer intressant, för mig själv kan nog bilderna betyda mer då. Det digitala fotot har inte funnits så länge än men den analoga tekniken har arbetats fram och använts under en så lång tid, så den historien som tekniken bär på kanske gör att man romantiserar den mer då.”
Precis som veteranbilar och vinylskivor, som länge har ansetts förlegade, upplever nu också den analoga kameran en renässans. Det har blivit trendigt att fotografera analogt. En gammalmodig teknik liksom denna är ett tecken på kunskap och status, en antydan om god smak och klass. Men är ett analogt foto bättre än ett digitalt? ”Jag tycker att det blir ett helt annat djup i en analog bild, färgerna beter sig som de vill under framkallning och under processen så händer det så mycket. Detta till skillnad från att bara trycka på en knapp och sedan se bilden man tagit i ett litet fönster i kameran, så känns det här mer verkligt.” Detta menar Johanna Carlsson, som driver bloggen http://coonbear.blogg.se, och även hon endast fotograferar analogt. Hon talar om en ”känsla” i det analoga fotograferandet; en känsla som tycks uppfattas av fler än henne. Valentina Bender (http://www.flickr.com/photos/26063983@N03/) har fotograferat sedan hon var 14 år och under årens lopp provat på olika fototekniker, hon ser både för – och nackdelar med analogt och digitalt foto. ”Den analoga kameran används till särskilda ändamål. Jag tycker det finns ett större värde i en analog bild och på så sätt använder jag dem inte till vad som helst. Man kan däremot våga lite mer med en digital kamera – utan att behöva vara rädd för att göra fel. Man vågar experimentera för att man har obegränsat med chanser och på så sätt kan jag ta en bild som jag vet inte alls kommer bli särskilt bra, men som jag efteråt redigerar. Där har det analoga fotot sin charm; man är medveten om dess brister och svårigheter, men det är kanske just det som man eftersträvar. Skulle man vilja åstadkomma en ’perfekt’ bild kvalitetsmässigt så skulle man antagligen inte välja att fota med exempelvis en engångskamera. Allt handlar om vilken typ av bild man vill uppnå, vad syftet med bilden är.”

Syftet är alltså viktigt, men om detta bortses från och istället ersätts med kvantitet, digitalkamerans obegränsade bildmängder, handlar då dagens fotokonst inte om vem som tar den bästa bilden, utan om vem som tar de flesta bilderna? Eva Örberg instämmer i vad Valentina säger, hon grundar sitt val av fototeknik i vad som är intressant för henne, tekniken blir därmed sekundär. Detta går igen hos alla de fotografer som vi har valt att intervjua. Deras personliga uppfattning om fotografiet i sig betyder mer för dem personligen än vad innebörden av tekniken gör – trendigt eller ej. Ett analogt fotografi bär på en särskild känsla, som är mycket svår att sätta fingret på, men som ändå är betydande. Den är ett outforskat område för oss som är födda under 1900-talets sista årtionden, vilket naturligtvis bidrar till ökat intresse för tekniken.

”Eftersom digitalkameran nu finns i varje mans hand så är det motiven och inte bilderna i sig som påverkas. Det blir svårare att hitta något unikt att fota eftersom alla redan utnyttjat ’de kända’ motiven. Välkända platser eller personer är inte längre lika attraktiva, värdet i motivet försvinner och blir förgängligt. Ska man däremot diskutera konst så handlar det i grunden om den eviga frågan vad konst är, och då får vi aldrig något svar. I och med digitalkameran kanske vi fått ännu fler svar på den frågan, även om fotot inte har lika stor status som en konstform som andra uttryckssätt har”, säger Valentina och understryker att romantiseringen av det analoga fotot för henne är överdriven, liksom för Eva. ”Känslan i bilderna är alltid det viktigaste sen kommer tekniken i andra hand, jag hade lika gärna kunnat fota digitalt men jag tycker inte om det lika mycket och det känns inte som min grej, så det är en fråga om vad som känns mer lustfullt.” Trots att det alltså är lätt att få uppfattningen om att fotograferandet bland unga människor idag har delats upp i två “läger”, det digitala respektive det analoga, är teknikvalet kanske ändå inte det som är avgörande när det kommer till just vad fotografens uttryck och intentioner handlar om.

Kristin Olofsson började experimentera med digitalkameran eftersom det var en sådan kamera som fanns till hands hemma och sedan dess har användandet av den digitala tekniken varit uteslutande för henne. Kristin resonerar, liksom de andra vi har intervjuat, om hur känslan och vad det är för sorts bild man vill skapa, är det centrala i fotograferandet. ”Fotografering för mig har alltid handlat, på ett eller fler sätt, om känsla. Jag tycker att teknik är tråkigt och ägnar inte så mycket tid åt att jämföra kameror, för har du ett bildseende så behöver du inte ha världens hi-techkamera för att kunna beröra människor med dina bilder. Däremot har själva processen en stor betydelse, till exempel redigering, för att jag ska få fram det jag vill säga med bilden. Det beror också på vad det är jag ska fotografera, och vad det ska användas till. Handlar det t.ex. om ett porträtt till en tidning (i så fall handlar det också om vilken typ av tidning) eller är det ett hobbyprojekt, eller en utställning?” Hon fortsätter; ”Det blir automatiskt ett eget uttryck i mina bilder eftersom jag fångar bilden med mina ögon.” För att då skapa det uttryck hon talar om, testar hon sig gärna fram med olika digitala tekniker. “Jag gillar också tanken att använda andra digitala hjälpmedel än en vanlig digital systemkamera, du har scannern, du har nu även mobilkameran. Det finns mycket mer än så, uppfinningsrikedom är jätteviktigt. Prova dig fram, bygg egna kameror, mixa och trixa med tillbehör – undersök så kommer du sen hitta ’din’ teknik som passar dig.”
Kristin, som också har fotobloggen http://hejjagheterkristin.blogg.se/, ser att den digitala fotorevolutionen har många olika sidor, positiva som negativa. Hon menar att det skapas ett helt nytt galleri, det digitala. Där är det lättare för oetablerade unga att nå ut med sin konst. “Du behöver inte vara Anders Petersen eller Sally Mann för att nå ut med dina fotografier till andra”. Samtidigt bidrar masskonsumtionen av foton till förvirring och vi tvingas ständigt sålla bort och kan känna oss övermätta på intryck.

Även om man skulle kunna tro att själva fotografiet förlorat mark i kampen mellan analogt och digitalt foto, så tyder våra erfarenheter på det motsatta. Det är snarare bilden och motivet i sig som har kommit att bli det centrala för våra preferenser. Tekniken är inte konsten, utan endast ett medel för att nå ett uttryck. Äldre och nyare teknik blandas, dagens fotografer fotograferar analogt men väljer samtidigt att scanna och redigera sina bilder digitalt. Likaså används redigering som ett hjälpmedel för att ge nya bilder en äldre touch. Vi ser en samtida eklektisk fotograferingskonst där ändamålet helgar medlen.